torsdag 25 december 2014

En dag för eftertanke.

Juldagen!

Den dagen som oftast är lite lugnare än julafton,
då man kan sitta lugnt och prata med varann kolla in sina klappar och bara ta det lugnt.
Alla måsten är över nu finns det tid att bara vara här och nu.



I år minns jag särskilt Juldagen för tio år sedan,
då jag var tvungen att plugga till en stor tenta jag skulle ha i början på Januari.

Det var min första termin på Sjuksköterskeprogrammet. Det var så spännande 
och man hade lärt känna en massa nya vänner. 
Bl.a. en tjej vars son också lekte med min systerson.

Hon skulle fira jul i Kao lak och hon var tvungen att ta med sig sina böcker
 dit för att kunna plugga lite inför tentan.

Sitter som bäst på Juldagsmorgonen vid datorn och kollar in 
Aftonbladet.
Det går en iskall kår genom hela kroppen när jag läser att det hänt någon typ av katastrof
av något som hette Tsunami i Kao lak. 

Helt plötsligt går det absolut inte att plugga, tårarna sprutar och man undrar så hur 
det gått för min klasskamrat och deras familj. Ringer min syster och sonen har ringt sin kompis
men det går inte fram någon signal på hans telefon och inte på någon annan i familjens telefoner heller.

Nu följde en mardrömstid där man satt som fastklistrad vid datorn för att följa hela händelseutvecklingen.

Tiden gick och vi visste ingenting, men till slut hittades en efter en i familjen, förutom
min klasskamrat och hennes ena barn
De var ett helt familjeband med farföräldrar, barn och barnbarn, sammanlagt nio personer.

Alla blev offer för den katastrofala vågen. 

En fruktansvärd tid där jag tror hela Sverige kände eller visste någon
som gått åt i den katastrofala Tsunamin.

I morse låg jag och läste på Aftonbladet igen, där överlevande berättar sina historier
och man fattar inte att det överhuvudtaget blev någon som överlevde.
Jag sitter med tårar rinnande på mina kinder och tänker på alla överlevande som
miste flera nära familjemedlemmar och undrar hur de klarar att leva vidare.




Det måste ju bevisa att människan är stark, så otroligt stark som jag inte kunnat 
ana att någon kunde vara, men tur är väl det, för hur skulle vi annars orka leva vidare.

Ibland är det viktigt med tid för eftertanke, idag var en sådan dag.

Jag önskar er alla en God Fortsättning och var rädda om varann.

Kram Helena

13 kommentarer:

♥Linda♥ sa...



Hej och trevlig fortsättning!

Jag den katastrofen i Thailand är det nog ingen av oss som glömmer. Jag kände ingen som var där men satt ändå klistrad framför tv för att försöka förstå vad som hände. Så hemskt! Så fint och berörande du skrivit om din upplevelse av det hela.

Kramar till dig! /Linda

Eva sa...

Ja det var verkligen svårt att ta in det som skedde. Och så ofattbart många som blev drabbade.
Tid för eftertanke och tacksamhet är viktigt, och just dagar som dessa under julen bjuder ju på det.
Önskar dig och din familj god fortsättning! Kram Eva

Unknown sa...

Visst är det fortfarande hemskt att tänka på tsunamin; de som dog och de som blev kvar.
Stor kram till dig!

Villa Ell sa...

Ja usch den dagen minns jag som igår
Även om tsunami och allt som skedde inte först fick mig att fatta eller inse vad som hade hänt... Satt också fastklistrad vid tv:N
Minns så väl den (tror han var finsk) finska pojken,
Hans pappa efterlyste honom och fann honom på ett sjukhus, han var bara tre år, tårarna bara sprutade :-(
Ingen jag kände men en familjebekant deras dotters sambo försvann..

God fortsättning
Kram
Sandra

Sabelhagens Olivlund sa...

Jag såg ett minnesprogram på tv här om dagen, en mamma som mist sina båda barn, och en dotter som mist sina föräldrar. Så hemskt, så orättvist. Man undrar hur de klarar att leva vidare. Satt också klistrad framför tv'n då för 10 år sedan, man jag kände ingen som var där.
Fin kväll till dig
Kram Maria

My kids' Mom sa...

Hej Helena,

Jag hoppas att du och din familj haft en underbar jul.

Jättefint skrivet tycker jag! Jag tänker faktiskt ofta på tsunamin och alla som bara försvann. Vi känner en familj som fick sätta sig på planet och resa hem UTAN sin 1,5 åriga lilla son som försvann i vågorna. Jag vet nog inte om jag klarat av det...Ja, du har rätt. människor är starka. TAck för tänkvärda ord.

Kram, Anneli i San Diego

dianasdrömmar sa...

Fint skrivet Helena stor kram till dig/Diana

Catta sa...

Hej fina Helena, god fortsättning :)
Ja herregud så hemskt det var, svårt att ta in det du berättar, så ofattbart.
Josefs kompis miste mamma och flera syskon, pappan fick åka hem själv. Min kusins vänner miste sin 3-åriga dotter.. Det är så fruktansvärt hemskt så det är inte klokt och jag mår så dåligt när jag tänker på alla drabbade att jag väljer att inte se på alla minnesprogram. Skickar en tanke istället.

Stor varm kram till dig och ta hand om dig,
Catta

mammaxtre sa...

Här och nu det är det vi vet att vi har. Fint med eftertanke.

Kram

No34 sa...

Det går inte att beskriva med ord hur hemskt det var. Alla hårt drabbade familjer, alla fantastiska thailändare som ställde upp, trots att dom knappt hade något att erbjuda... Mitt i allt det hemska räcker människor ut sina händer, det känns så fint mitt i allt det onda.
Njut av din fina familj, man vet som sagt inte vad man har dagen efter!
Stor varm kram till Dig/Er och en riktigt god fortsättning på julen! Kram Kate

STENLYCKA sa...

God fortsättning på julen och tack för alla vackra foton och inspiration du ger oss!
Varm kram till dig!
Raina

Ulrica sa...

God fortsättning!
Ja, det var en fruktansvärd dag :(. Jag förlorade ingen nära vän eller släkting, men barnen förlorade skolkamrater.

Satt i morse och tittade på Nyhetsmorgons Tsunami-special och minns med tårfyllda ögon det som hände.

KRAM

Lena - gott för själen sa...

Det var en riktig rysare den där dagen. Det tog lång tid innan jag fattade omfattningen av det hela. Jag vet bl a en 12-åring (har jag för mig) kille som kom hem utan föräldrar och två syskon. Bara han kvar. Så fruktansvärt!

Det är lätt att ta allt för givet. Bra att stanna upp ibland!

Kram Lena

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...