söndag 28 juli 2013

En dagens leo och reflektion.

Hej på er!

Nu kommer det, regnet alltså.

Enligt väderapparna skulle det regnat i flera dagar.
men solen har skinit och det har verkligen varit varmt.


Jag funderar mycket på varför jag blev så stressad när jag började min semester.
Kunde verkligen inte förstå att det kunde bli så. Det var ju nu jag skulle slappna av
och njuta och ta det lugnt. 
Det blev precis tvärtom. Jo jag tog det lugnt, men inte inne i kroppen.
Den var superstressad. Gick på högvarv konstant, kunde inte ens sova
så stressad var jag.

Har haft svårt att förstå kopplingen, 
att när jag varvade ner så var kroppen 
fortfarande så stressad, att den nu kom ut i form av ångest oro och hjärtklappning.

Har funderat och gjort vissa kopplingar med saker som hände för tre år sedan.
Traumatiska händelser 
samtidigt som jag läste IVA vidareutbildningen och samtidigt som jag skrev min magisteruppsats
samtidigt som jag gick bredvid på Thoraxiva, för att kunna jobba där och samtidigt som
jag gick en hjärtkurs.

Benen slogs undan fullständigt, men jag jobbade på hade knappt en sjukdag.
Nu kom den där Helena som skulle vara så duktig och fixa allt. Vara anhörig,
vara duktig elev och duktig sjuksköterska på nya jobbet.

Här skulle jag med facit i hand klivit av. Slutat vara den duktiga, för det ledde till 
att det blev pannkaka av allt.

Jo jag klarade skolan och min magisteruppsats, jag klarade att vara anhörig (men förmodligen inte närvarande till fullo) Jag klarade inskolningen (men jag lärde mig inget för hjärnan var någon annanstans).
Jag tror att det blev för mycket som blev betungande på samma gång,
mer än jag klarade,
men jag kände inte efter då.

Nu har jag precis bytt jobb.
Men jag har inte hunnit med att fundera på allt som hände. Allt har bara skjutits undan.
Tills nu


Inte så att det var det jag funderade på när semestern började,
jag fattade inget vad min kropp höll på med.

Men jag tänker att det kan vara en anledning till att kroppen blev sjuk.

Men det känns iallafall bättre vissa dagar.
Så jag hoppas att det snart vänder och man kan vara 
tillfreds igen.

Nu smattrar det massor ute av regnet, så vi tar och myser inne ikväll.

Tack för allt ert stöd ni visat när jag 
tjatat om att vila hela sommaren.

Kram Helena

 



30 kommentarer:

Pia Gustafsson sa...

Vad fint att du kan dela dina hemska upplevelser så där. Hoppas att du kan ta det lite lugnt nu när du hittat en koppling. Kroppen talar om för en när det blir för mycket på ett eller annat sätt. Ha en fortsatt trevlig semester och njuuut. Kram fina du.. / Pia

PIAZZAN sa...

Åh fina Helena .. fortsätt med det där att vila...vila..och vila...:)

Lyckades också med det där för några år sen...

KRAM
Pernilla

mig&mitthem sa...

Känner så igen mig Helena!!! För 5 år sedan, på semestern när vi äntligen rotat oss i Sverige, jag hade fått fasttjänst på mitt drömjobb.....då fick jag cancer i själen, som jag kallar det för. Som om kroppen inte klarade att ta in mer intryck utan bara la av...kunde knappt gå. Var sjukskriven 4 månader men det var nog alldeles för kort tid men jag ville ju så gärna tillbaka. Önskar nu att jag hade fått läka helt för nu får jag lida av ärren som gör sig påminda ibland. Så fina du, börja inte jobba för tidigt, hitta någon bra att prata med och ha vetskapen med dig att du .r inte ensam & du kommer att bli frisk!!! Krams maria

Villa Freja sa...

Åh ja, det där är ju så jag känner - precis som du skrev på villa-freja.se tidigare i dag. Exakt så.
Kram på dig.

♥ Villa Tretton ♥ sa...

Men åhhh fina du💗du måste vara rädd om dig!
Men de är bra att du är medveten om de nu.

Må så gott & njut
Kram Susannr

♥Linda♥ sa...

Så jobbigt för dig! Det är så lätt att hamna där vid den berömda väggen men så svårt att förstå när det är dags att på riktigt lyssna på kroppens signaler. Jag har också varit där och kom undan med blotta förskräckelsen tack vare att sommarlovet började i rätt tid. Jag hade mitt sommarlov att läka på med kände efter två månaders ledighet att jag fortfarande inte var mig själv. Det krävdes att jag la mig på en betydligt lägre ambitionsnivå för att ta mig igenom den terminen som kom efter det sommarlovet. Men vet du? Jag fick ändå massa credit för jobbet jag gjorde och alla omkring mig var nöjda, trots att jag ibland sa nej och att jag inte fläkte ut och in på mig...

Vila, vila, vila och försök tänka igenom hur du ska jobba och leva i höst för att orka med allt. Att ha en strategi och försöka hålla sig till den kan hjälpa. Så var det för mig.

Styrkekramar till dig från mig!

//Linda

Titta in hos Thess sa...

Vad du gör så gör vad du själv känner och vill .....inte vad andra vill att du ska göra.
Och att gå och prata med någon är nog faktiskt kanske det bästa har erfarenhet utifrån vänner som säger att kbt är bland det bästa som hänt dom.
Men det är bara du som vet hur du mår.

Många Kramar
Thess

Lovely Things! sa...

Glöm inte att vägen tillbaka tar minst lika lång tid som det tar för kroppen att komma i denna jobbiga fas! Har varit där så jag vet! Bli inte rädd o orolig för svackor för det hör till i resan tillbaka! Stort steg i rätt riktning när du är så medveten om anledningarna till ditt välmående! Lycka till och lyssna på ( även de små) signalerna i kroppen:-)
Kram Annika😘

Anonym sa...

Jag tror nog att det är vid de tillfällena som kroppen och knoppen går ner i varv som de där smällarna kommer. Vi människor är nog ofta så överlag att vi samlar på oss en massa, och sen, när vi minst anar det så kommer det. I olika uttryck. Jag tror att det är bra du vilar men också att du gör sådana saker som ger dig energi och som du blir glad av. Det är inte lätt att "lägga" saker och tankar åt sidan, eller "sluta tänka". Det är ju inte det som är grejen för ibland går det ju bara inte. Själv började jag med keramik när jag hade min svacka och kom på mig själv med att bara försvinna, i positiv bemärkelse, under den tiden jag höll på.
Jag tror på dig!
Energikram

Rebecca
http://pilotfrun.se

House and Garden by Bia sa...

Hoppas att allt ordnar sej snart...det tar ju alltid lite tid att varva ner....kroppen/själen läker ju inte med än gång ;)))
ha det gott och nu blir det lite svalare i hela landet.....
Kram bia

Sallys hus sa...

Hej fina gumman!
Va skönt att du börjar närma dig en förklaring. Det känns ju alltid lite bättre då man hittar en orsak.
Hoppas du får vara hemma ytterligare några veckor. Det behöver du nog!

Jag tror nästan jag hoppas på regn några dagar till nu...;) Det skulle vara bra att få hinna ikapp med lite inomhus...;)
Ha en ny härlig vecka!
Kram Katarina

svart vitt och rött sa...

Att fundera över orsaken och försöka få fram en bild av vad som händer... det är nog jättebra! Ha det gott!

Lisa sa...

Så jobbigt du har det, har varit i liknande karusell fast det nu har gått 14 år. Önskar att jag tidigare hade gått o pratat med någon där mina känslor var i fokus. Istället la jag locket på genom att hela tiden tänka på barnen och alla andra och naturligtvis vara "duktig" på jobbet och hemma.
Var rädd om dig, det viktigaste är din hälsa o välmående.
Kram

Lena - gott för själen sa...

Ojojoj, det var inte lite det där!

Du är säkerligen nåt på spåren där. Kroppen ger oss en snyting ibland när vi inte fattar bättre. Hoppas du nu har förmågan att lyssna på signalerna och må bra! För det är inte lätt.

Känner sååå igen det där. Jag höll själv på att gå in i väggen, men backade undan i tid som tur var. Men för makens del resulterade det i en kronisk sjukdom.

Fint att du delar med dig!

Kram Lena

No34 sa...

Det är ofta till semester och ledighet, när kroppen kan slappna av som allting kommer ut...
Vi kan ha en otrolig förmåga att stänga inne allting när vi inte har tid att känna efter, men så när man blir ledig och slappnar av då kommer tsunamin...
Och de är väl tur att man någon gång får öppna dammluckan och släppa ut allt!!
Vila på och ta dagen som den kommer, kramis Kate

Bakom dörr nr. 11 sa...

Ta hand om dig Helena och njut av sommar och semester. Glöm inte att man får säga nej.
Ha en fin kväll !
Kram PIa

Sabelhagens Olivlund sa...

Förstår dig så väl. Man vet inte vad som händer när kroppen inte är som den brukar, och reagerar helt "fel" mot vad man vill. Försök att sänka kraven och tänk på vad som är viktigt, att du mår bra. Vila och återhämtning är viktigt, lyssna på kroppen. Det kan ta tid.
Ha fortsatt lugna sköna dagar.
Stor kram

kavallinskan sa...

jag känner igen mig i det du skriver, för ca två år sen mådde jag väldigt dåligt och jag kämpar fortfarande varje dag med att ta mig tillbaka.

Ta hand om dig och gör saker som du mår bra av och våga säga nej!
Kram viktoria



Liw / Fina lyan sa...

Usch men vad "skönt" att du har kommit på vad det kan vara... det kan hjälpa halva vägen.

kram

Hemma på Sjuan sa...

Oj oj, viktigt att du lyssnar på din kropp! Var rädd om dig och ta det lugnt!
Snygg top, kram Suss

Enkel stil sa...

Kram! Anita

Anonym sa...


Fint och ärligt skrivet.

Vila och ta hand om Dig.
Som jag ALLTID säger, hälsan är VIKTIGAST, utan den har man INGENTING.

Så fint naturligt foto på Dig Fina Du!

Lotta sa...

Blir berörd Helena och jag tror vi är jättemånga som kan relatera till vad du skriver.

Har en ganska jobbig period nu så när jag läser det här känner jag hur mitt hjärta slår extra hårt. Det är så svårt att vara överallt, vara duktig på det vi gör, prestera. Hade en konstig dröm som var ett hopkok av allt möjligt - ser det som ett tecken på hur jag känner mig inombords.

Tack för att du delar med dig. Bra att lyssna och ta tiden att förstå....det hjälper att hitta var det börjar och också kunna undvika att hamna i samma situation igen.

Efter en skön helg, har jag tankat upp mig lite. Känns bra.

Skönt om dig vackra du!

KRAM
Lotta

baraetthem sa...

Fina fina du!!
Ta hand om dig ordentligt och fortsätt andas lugnt och vila! En dag i taget..!

Kram fredrika

Channal sa...

Jag känner igen mig Lotta! Jag har lärt mig lyssna på min kropp! Stanna o sluta vara så himla duktig o till lags till allt o alla! Jag hoppade av mina studier o började jobba 50%.

Jag känner att jag är påväg mot rätt håll! Men det får inte hända något dramatiskt!

Du är kanske inte hjälpt av mina ord! Men jag lovar... du kommer fixa detta och känna lugnet!

StyrkeKram till dig finaste Helena!

Anna

Edith och jag sa...

Förstår att du har det jobbigt nu och du gör helt rätt i att vila och reflektera. Ha för allt i världen inte dåligt samvete för kursen som inte är avslutad. Jag kan säga att jag varit på väg att hoppa av flera gånger. Den har krävt mer än jag trodde och jag har haft för lite tid att ägna åt den.
Sköt om dig, säg nej och känn efter vad du vill så ska du se att hjärtat snart slår lugnt igen och att ångesten försvinner.
Kram Maria

Nordhem sa...

Precis som många andra så känner jag igen det. Erfarenheter som är så jobbiga att skaffa sig o tunga att bära. Man sliter med det där bagaget många år efteråt också.. När jag var mitt uppe i det så sa en klok kvinna att: du tror mig inte nu men du kommer ha nytta av de här erfarenheterna efteråt. Jag är inte riktigt där ännu även om jag sakta börjar förstå vad hon menade.
Stor kram

Milla sa...

Usch ja, det där som är livet är inte alls självklart och väldans lurigt ibland. När man tror att man kan ha kontroll på allt så tar kroppen eget kommando. Jag känner så väl igen det med hjärtklappning och oro. Efter 2 v semester har jag vaknat kl 6 typ varje dag, undrar om man ska känna sig utvilad någongång. KRAM Milla

Villa Sjöhaga sa...

Tror du har kommit långt genom att ha kommit till denna insikten!! Fortsätt lyssna på den, och försök vila!... Kramar<3

Tess sa...

Usch vad vanligt det är, men inte mindre viktigt för det. Du är alldeles underbar som du är, försök inte hålla uppe den berömda duktighetsfasaden. Försök släppa, jag vet det är svårt.
Men du är fantastisk. Ändå!
Kram

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...