Dagens reflektion
av mig själv.
Jag har alltid varit glad i livet
velat göra så mycket,
påverkats av andra och tänkt,
kan hon, så kan väl jag.
Det har inte funnits någon hejd på mig.
Jag läste universitetet när lilltjejen var ett år,
började jobba som sjuksköterska och tänkte
att jag måste ha en vidareutbildning,
så jag läste Intensivvård.
Bytte samtidigt avdelningar på sjukhuset,
samtidigt som jag läste andra kurser.
Har alltid velat lära mig mycket, tyckt att allt verkar så kul.
Nu står jag här med en överfull hjärna,
och kan inte lära mig något istället,
och inte minnas någonting heller.
Har svårt att koncentrera mig på vad folk säger,
kan inte läsa en bok.
Vad hände undrar jag?
Nu går jag på Mindfulness.
Det är jättekul att gå på kurs, om jag kunde komma ihåg vad vi lär oss.
Har övningar som jag glömmer bort att göra,
har en bok som jag ska läsa men det funkar inte.
Dom säger att jag kommer bli frisk.
Hur då undrar jag?
Det har dom sagt, men jag kommer inte ihåg hur.
Det känns som ett oerhört svårt dilemma,
när man vill så mycket och det inte funkar
på grund av att hjärnan säger
- NEJ, inte mer, det är fullt här inne.
Nu ångrar jag att jag inte lärde mig lite
andra saker som jag tycker är roligt
och skulle ha nytta av just nu.
Men:
Jag måste lära mig att säga nej,
fast hela jag skriker ja....
Det är svårt.
Önskar er en trevlig helg.
Vi ses snart igen
Kram Helena
40 kommentarer:
Ja, det är inte lätt det där när man vill så mycket! Bara att du har kommit till insikt om vad som är en del av problemet är ett stort steg mot tillfrisknande!
Önskar dig också en trevlig helg! :)
Det är viktigt att säga nej emellanåt. Vi måste ge oss tid till att ta det lugnt, att reflektera över saker och ting och inte vara igång hela tiden. Trots att vi vet att det borde vara så, är det svårt att ta sig dessa stunder till avkoppling och att varva ned. Hoppas att du snart känner att det vänder. Ha en skön fredag! Kram Camilla
Men visst är det väl konstigt att det är lättare att säga ja en nej!!!!
Hoppas du tar väl hand om dig och du ska se sakta men säkert kommer du tillbaka.
Ha nu en riktigt skön fredag.
Kram
AC
Hej fina Helena. Det är svårt att säga nej, man vill mycket och du verkar vara en så positiv glad person som gärna hänger med. Tycker det låter jättebra att du kommer mer och mer till insikt hur du mår och vad du behöver. Jag tycker du jobbar bra med dig själv, tillåt dig att ta det så lugnt du kan så kroppen kommer ikapp. Det är jobbiga att glömma saker. Jag gör det lätt när jag blir stressad/det är förmycket.
Sedan vill jag tacka dig för den fina kommentaren jag fick i mitt inlägg om trädgården genom åren. Jag blev så glad:). Det är precis så det är. Du satte ord på det mitt i prick.
Trevlig fredag och helg
Kram Maria
Uschinamej, ja hur gör man?
Jag får faktiskt säga att jag är bra på att säga nej men sån har jag nog alltid varit. Man är ju som man är liksom...
Kram
//bara anna
annacecar.blogspot.com
Usch vad jobbigt! Själv ligger jag väl i farozonen också med både jobb och skola på heltid. Men jag försöker vara vaksam. Hoppas du snart blir frisk!
Ha en fin fredagskväll!
Kram Lena
Lyssna på din kropp. Den vet precis vad du behöver allra mest. Vila låter det som.
Har också svårt med nej, för ja är ofta så mycket roligare. Men man har bara en kropp, och den måste man vara rädd om.
Hälsan, familj och kära är det viktigaste.
- Klok som en uggla ;-)
Stor kram!
Nina
Men vännen... De säger att du kommer att bli frisk, skriver du. Du är inte sjuk, bara lite för full i systemet. Du måste bara finna ron och lugnet igen, så ska du se att det ljusnar, att minnet kommer tillbaka, och lusten. Heja dig! StOOOOr fredagskram från en som nästan trodde han mist såväl inspiration som lust och ork i ett flyttelände som aldrig ville ta slut:-)
Ojojoj så jag känner igen det där. Jag har precis som du kört på i 180 hela mitt liv. Alla runt omkring mig har imponerat hejat på att det har fått mig att springa ännu fortare. Och nu står även jag här. Med en hjärna som ständigt går på högvarv och en koncentrationsförmåga som håller fem minuter i taget...
Kunde inte ens tillåta mig vara sjukskriven utan började läsa min vub istället och omgivningen fortsatte att heja på...
STOR kram till dig och let med know när du knäcker koden! För det hjälper tydligen inte med insikten om att man skall vila för att bli frisk...
Puss och kram
Inte kul alls när det blir så. Förstår att det blir kaos när man vill så mycket på en och samma gång. Jag är likadan, typ :-) Krya på dig!
Känner också igen mig i dig som jag levt länge innan. Pluggade 4 år på heltid med småbarn, jobbade och pendlade sen, hade ett heltidsjobb och jobbade på ett annat utöver det ca 20 timmar i veckan...kvällar och helger.
Gör inget av det nu för tiden. Är så skönt att i alla fall oftast ha mer tid, även om det kan köra ihop sig ibland. Du är så full av livslust och positiv och har velat mycket, så ta det lugnt och ta den TID du behöver nu...det kommer tillbaka och du kommer att må bättre;)
Måååånga kramar
Adela
Tror inte att jag någonsin kommenterat på din blogg - men jag känner igen mig i det du skriver. Har alltid haft fullt upp och tagit på mig mycket, velat och kunnat och nu - jag är 46 år, känns det som det har tagit stopp. Jag orkar knappt läsa en bok längre. Tappar koncentrationen och vill sova. Jag hoppas att få tillbaka den energi jag en gång hade, men det kanske bara är så här när man blir äldre? Man får tänka om.
SB
Du reflekterar fint Helena. Jag förstår dilemmat, att inte komma ihåg. Jag är helt övertygad att allt finns där, bara det att minnesbanken inte vet hur den ska bete sig. Det tar sin tid att ha kommit dit, så det tar ju tyvärr tid att komma tillbaka. Jag hejar på dig allt jag kan! kram Milla
Låter inget vidare det där:( ta hand om dig vännen och träna på orden.Nej,nej nej...Ha en fin fredagskväll...kramizar
Förstår precis vad du menar med det där att det är så svårt att säga nej. Bara just därför, för att jag inte kan säga nej, har jag inte varit hemma alls denna vecka med min älskade lille son, bara för att alla andra sliter o drar i mig. Bara för att en jävla leverans med lampor kom idag och jag inte kunde säga nej, varken till uppackningen eller kunder som hade tusen frågor och allt tog längre tid. Bara för allt detta kom jag hem 3 timmar senare idag. Inte kl. 15.00 som jag lovade. En sen fredag med dåligt samvete blev belöningen.
Jätteklyftigt.
Men det är kanske inte försent än att lära sig att säga nej?
Kram och tack för ett tänkvärt inlägg!
Judita
Ta hand om dig fina du! Hoppas att du får en riktigt fin och energigivande helg. Ta ett steg i taget, du kommer att bli bra igen. Många kramar till dig! /Jennifer
Otäckt att man kan pressa sig själv så mycket så att det till slut blir tvärnit.
Hoppas att du hittar tillbaka snart.
Stor kram
Du vet, när man är utbränd, blir det så där, helt överfullt i hjärnan. Det är viktigt att sätta gränser för du har bara ett enda exemplar av dig själv och det exemplaret ska ju helst hålla och vara i fin form i många år till. Säg nej! Det har ingen dött av.
Fina Helena!
Du får ta en dag i taget. Förstår att det är jobbigt när man vill en sak och kroppen en annan. Men det är ju så att när kroppen säger ifrån får man lyssna på den.
Ta hand om dig nu!
Stor kram
Hej härliga och genomgoa du! Ta hand om dig och tänk på att det finns ingen prestige i att ta det lugnare och säga nej. Lusten och lära vet du finns där (och du har med råge varit framåt och kört på) - framför allt ska du komma i balans! Det är den bästa investeringen du kan göra.
Varm kram!
Lotta
Jag har läst dina fina kommentarer. Men glöm inte att känna efter inåt oxå. Kramar Anita
Hoppas du snart är tillbaka. Jag känner också att det är fullt, det får inte plats mer på hårddisken. jag tänker att jag har kanske inte tillräckligt med intresse men vissa saker vill jag verkligen lära mig.... Kram Anette
Jag känner igen det du skriver! Jag har några i min omgivning som varit där du är! Själv kan jag vara likadan svårt att säga nej och vill ofta mycket mer än vad jag hinner men jag fick mig en tankeställare för några år sen och har lugnat mig sen dess.
Hoppas det blir bättre för dig vännen och var rädd om dig! Kram Suss
Åhh, hoppas att allt ordnar upp sig och att allt som knökar och bökar därinne lugnar ner sig, så du kan bli dig själv igen. Det som i bra i det hela är att du förstår varför det blivit så och såklart kommer det bli bra igen. Det tar bara lite tid.
Stoor kraam till dig!
Petronella
Fina vännen det handlar om att lyssna på kroppen och hjärnan, vad den säger att du orkar med...du ska göra ingenting utan ta det lugnt och ta små steg i taget stor kram till dig/Diana
Fina du, ja vår kropp är mer komplex & komplicerad än vad man kan ana. Den kan tom. säga stopp när vi inte själva kan dra i nödbromsen. Tyvärr har du ju valt ett yrke där man ofta inte kan säga nej , något som folk utanför inte alls förstår. Du är klok & sund, du kommer att bli starkare & hel igen. Krams Maria
Ta hand dom dig fina du ! Ta hand dom dig Helena !
En varm kram till dig och så önskar jag att tiden läker dessa sår.
Men jag kan tänka mig att det tar lite tid tid och att man ska ge den tiden till sig själv.
Var räddom dig och lär dig att säga nej....trots att det är svårt.
Jag har också börjat lära det under det sista året !
Varm kram till sig och en fin helg
Känner igen mig så otroligt mycket, och kan verkligen känna hur jobbigt detta måste vara för dig.
Något som var helt fantastiskt för mig var att gå mina två år på Tillskärarakademin och bara (ja nästan) få lära mig praktiskt, så underbart befriande för hjärnan. Sen ska jag berätta något roligt, jag jobbar med ekonomi, alla bitar inom företagets ekonomi dessutom, men jag kan ingenting egentligen, fatta det?? Jag har nämligen lyckats lära mig HUR det ska vara och HUR jag ska göra, men jag förstår inte ens debet och kredit egentligen haha. Min mamma är min chef och det är hon som har lärt upp mig, men som sagt jag vet hur jag ska göra men inte varför, fattar ingenting egentligen. Nä för det är heeelt stopp i min hjärna på det planet, jag orkar helt enkelt inte sätta mig in det..
Gud vad jag babblar..
Men du, det är verkligen inte försent att lära dig det där roliga du drömmer om, eller hur!
All styrka och stöttning till dig. Och glöm inte att fortsätta vårda dig själv, mindfulness är jättebra. Var oxå noga med att välja den infon du vill och orkar ta in, våga skippa uppdatera om diverse nyheter och annat som man inte mår bra av men känner att man måste lyssna på för att hänga med i världen. Välj din värld så gott det går och lyssna på kroppen =)
Många kramar,
Catta
Åh vilken sits, så jobbigt. Hoppas så att din hjärna får vila sig pigg och kry snart. Jag befinner mig ju där du befann dig innan och visst skrämmer det mig ibland - att det kanske blir för mycket. Det är en balansgång att gå. Ta hand om dig fina.
Kram.
Det är bara att kämpa på.det kommer att ta tid.
Försök att ta det lugnt...stressa mindre och motionera (känns som jag har sagt det förut, hihi)...men du måste lyssna på kroppen....jag är också en stressig "typ"....jag vet att det är svårt...men man måste försöka.....och det kan ta tid att blir "bra" igen....
Kram till dej!
Britt
Så fint skrivet! Men tråkigt att höra såklart. Jag känner igen mig allt för väl. Det är viktigt att man faktiskt tar sig tiden att lyssna på sig själv, det har jag lärt mig, även om det är oerhört svårt. Att trots att jag tackar nej, fastän jag egentligen vill tacka ja, så är jag ju inte sämre för det. Jag har bara inte orken just nu.
Kram till dig
Fina Du, tack för att du delar med dig. Tyvärr känner jag igen mig.
Men med tiden ska det nog ordna upp sig. Det får vi tro på både du och jag.
Kram
Det är ju svårt det där när man är mitt uppe i allt ser man inte vad som kommer ut av det. Hoppas du kan landa lite och få ut verktyg från kursen så ska du se att det blir bra..
Kollade tidigare inlägg om försäkring, våran fyrbent har dyrare försäkring än vad bilen har;) Men en sak som är viktig att lägga till som inte ingår i alla är tandvård. Ett tips från min nära vän som har ett djursjukhus..
Kram
Hoppas din mindfulness hjälper dig, yoga är otroligt skönt tom för mig som tänker på allt och inget när jag kopplar av där på mattan!
Men det viktigaste är att lyssna på kroppen och faktiskt säga nej till saker... Jag hoppas innerligt att du hittar tillbaka och får må bra igen för jag ser dig som en glad och positiv kvinna!
Ta hand om dig!
Kramar Sandra
Å vad jag känner igen!!
Har inte helt fått med mig vad du lider av. Men jag sliter med exakt detsamma när min hjärna haft turbo perioder(jag har ju adhd...) så kommer utbränt perioden & då minns jag inget någon berättat, eller något jag läser, jag tappar ord & oftare & oftare hittar jag inte platser jag vet vart ligger.
Jag har hört att yoga skall vara väldigt bra & har tänkt testa det faktiskt.
Massa kramar till dig & hoppas du hittar nyckeln tillta få det bättre
♥
Det är svårare än man tror att ta hand om sig. Det är så mycket man egentligen vet, men som man ändå inte gör och plötsligt är man där. Plötsligt säger systemet stopp. Jag har varit där också. Och känner igen symptomen när det blir för mycket nu. Och ändå...ändå är det så svårt att säga nej till allt som är så roligt.
Ta hand om dig vännen! Tänker på dig!
♥
Sööööta Helena!!!
Känner igen en hel del av det du skriver... Varför är det så svårt att säga nej..?'
Men vet du vad min terapeut sa till mig å. Jo, hon sa att tänk istället så här. Nu säger jag JA till mig själv. Alltså ibland behöver vi säga nej, men vi säger då JA till oss själva för att vi bejakar vår egen känsla och vilja.
Hoppas det kan hjälpa dig.
Va rädd om dig!
Kramar Anna
Känner så väl igen mig, kan inte heller säga NEJ, fast jag VET att jag blir utnyttjad...VI måste LÄRA oss...Tungt!
Kram Åsa
Ta-hand-om-dig-kram
<3
Skicka en kommentar